to act like a child

Förresten!
När jag gick min sedvanliga tur idag stötte jag på en person jag absolut inte vill stöta på. Någonsin igen.
Min fransklärare från högstadiet. Gick igenom tivoliparken och fick syn på massa barn/ungdomar som jag kände igen, sen kom jag på. Aha! Montessoribarn. Fick syn på att vid scenen stod en lärare och prickade av barnen. Jag började faktiskt styra stegen ditåt för att säga hej. Kristianstads Montessoriskola har betytt vädligt mycket för mig och jag har alltid haft bra kontakt med alla lärare, utom en, så varför inte liksom?! Upptäcker att det är just denna lärare jag inte haft någonvidare bra connection med. Min lärare i franska. Som tyckte det var trevligare/viktigare att vattna orkidéerna i fönsterkarmarna än att lära mig att böja être et avoir. Vilket jag gladeligen talade om för henne. Flera gånger. Vilket hon inte välkomnade som glada disskutioner. MVG på prov, läxförhör, uppsatser osv osv. VG i slutbetyg. Oj vad jag var arg!
När jag gick ut 9an hade jag två VG och 14 MVG. VG i bild (vilket iofs var ett under) och VG i franska. Det stör mig att hon sumpade chansen för mig att sätta 320 p. Maxpoäng. Men det krävdes bara 180 för att komma in på NV så det var inte det. Bara att hon sumpade chansen liksom. Och inte ens ville ge mig hjälp.
Oj vad jag var arg!
Så, skitlöjlig som jag är, bsetämde jag mig för att inte hälsa utan styrde tillbaka stegen till mitt promenadspår.
Känns dock jädrigt skönt idag att tänka att jag läst steg 3, 4 och 5 i franska på gymnasiet. Och satt MVG i alla tre kurserna. HA på henne. Ska berätta det för henne en dag. En dag när jag inte är så löjlig längre utan faktiskt kommer kunna hälsa, som vilken vuxen människa som helst.
                     
                                                Utklädningen i 9an! På KMS.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0