malmbergholst

Jag har sträckt mina lårmuskler. Japp, båda två! De känns uppsvullna
som två bowlingklot. Trots att jag knappt kan gå var jag tvungen att ge
mig ut på min löparrunda. För söndagar är ju alltid springdag- right?
Jag gav mig upp i tidigt imorse, körde några teststeg i pyjamasen innan
jag gav mig ut i kölden (8 grader!!). Något jag ganska snart fick  ångra.
Trots att jag ville kräka för varje steg jag tog gav jag inte upp, det kändes
som om någon stack knivar i mina ben varje gång min fot mötte
marken. Men jag fortsatte bara att springa. Tillslut domnade alla känslor bort.
Inte förrän jag kom hem igen slängde jag mig handlöst ner och skakade
på golvet. Ursäkta, men jag måste nog vara sjuk!? Vem i hela friden utsätter
sig själv för sådant plågeri, helt självmant?

Det är inte första gången det händer heller. En gång, när jag var ute och sprang
(verkar vara kopplat med träning?), fick jag en sten i skon. Alla löpare vet hur
jävla störigt det är att behöva stanna när man kommit igång. Jag valde naturligt
vis att inte stanna, utan sprang vidare som om inget hänt. Det jävligaste var att
stenen satt sig precis på hälen och vägrade flytta sig trots att jag ökade tempot.
Till en början kändes det ganska så smärtsamt, men jag valde att ignorera det.
När jag kom hem hade stenen "ätit" sig in i min häl och skon var full med blod.
Det var nästan så jag var tvungen att gräva efter den! Det kallar jag sjukt!!

Men nu har jag tagit mitt förnuft till fånga och imorgon blir det en paus från
springandet. Kommer förmodligen få abstinens och ge mig ut redan på tisdag.
Men va fasen! Tur att man är beroende av något hälsosamt iaf :P C